Känslan
Fy fan. Jag trodde mitt hjärta skulle gå sönder och aldrig mer lagas.
Jag är anmäld till soc. JAG.
Känner som värsta dåliga mamman. Vet att de inte stämmer som de sa men man känner sig endå som en brottsling.
Som när jag ser en polis så kan jag få för mig att jag har gjort något fel.
Jag mår skit i det här. Som om att de inte skulle räcka med att barnen är dåliga redan. Någon vill att jag ska vara utan mina barn.
Mina barn är mitt ALLT! Blinda som döva! De är inget fel på mina barn! Bara för att de har handikapp så betyder de inte att jag älskar dem mindre!
Nej! Snälla låt min familj få vara, mina barn behöver mig, lika mycket som alla andra barn behöver sina föräldrar. Tvillingarna har "bara" mig. Ska de förlora mig med?