Att klara av

Jag klarar inte av att se bilder på för tidigt födda barn längre, jag får ångest och mår dåligt över våran resa som vi gick igenom. Trodde aldrig att jag skulle få dessa känslor tillbaka, trodde bara att de var att gå vidare. Jag hade fel. Om jag kunde förklara hur de känns att få prematurbarn, inte bara prematur även med diagnos, att inte få veta helt hur livet blir så skulle jag förklara de för alla så varenda människa skulle få känna, inte uppleva de, men känna hur de känns för att kunna vara med. 

Det gäller ju självklart inte bara prematurföräldrar men de är det jag kan stå för med mina känslor.

Just nu är allting bra med barnen, *pepparpeppar*  förutom deras clostridium som vägrar försvinna.

Kommentera här: