My life is a disaster!

Jag verkligen hatar mitt liv. Allt som har med de att göra (förutom Lowe såklart) hatar jag.
 
Jag kommer snart inte orka mer om jag inte kan få hjälp.
  • Varför hände de mig?
  • Varför någon öht?
  • Hur ska jag lösa det?
  • Kommer jag någonsin klara ut mitt problem?
  • Kommer mitt liv vara så här föralltid?
Ett under skedde den dagen, jag mötte en person med samma problem som jag. VA?? Finns de en till? Helt sjukt va vi pratade. Shit, jag skulle to.m lägga till denne person på FB men batterihelvetet på mobilen tog slut så jag hann inte. Jag skulle göra vad som helst för att få prata med personen igen! Det skulle betyda ALLT!
HON va en människa som kunde förstå mig mer.
 
Jag gråter nästan varje dag för att jag har de såhär. drömmer mardrömmar nästan varje natt om samma sak, om & om igen! Fan.

?!

Fuck, mitt inlägg försvann.
 
Börjar tröttna på hur folk behandlar andra människor. (säger inte att jag är världens bästa) men vafan finns de ingen gräns? Jag skiter i att folk blir sura på de jag skriver men jag har också en åsikt! Jag tycker inte att det är okej att utnyttja. När en person exempel vet vart den andres "ömma punkt" sitter, inte fan "trycker" man väl på den?
 
Jag vet hur jag ska gå till väga iaf för jag inte ska hamna i den situationen.
 
De jobbiga är att dessa känslor som kommer upp kommer aldrig att få komma till ro känns de som.
Synd att de kan bli så fel av att säga en ända mening!
 
Strunta i meningen eller bara köra?