Ett nytt liv

Det är dax för mig att starta ett nytt liv, tillsammans med min son så ska de bara bli bättre. Göra vad som känns bäst för mig och ingen innan! Ska göra vad jag vill, inte vad andra vill! Ska skita i allt som händer omkring mig, inte få skuldkänslor över småting som inte har med mig att göra. Stänga ute allt tjafs och ignorera folk som gör mig deprimerad.

Det ska bli ett Glatt 2013!
Lycka, here i come!!

Panikångest

Helt sjukt, jag har lärt mig att hantera min panikångest hur bra som helst. BERÖMMER MIG SJÄLV!
Förut blev jag livrädd och fick hjärtklappningar så fort jag såg en klass 1-varning på SMHI´s hemsida innan jag såg att de inte var Örebro som var drabbad. Idag är det bara ett "aha en klass 1-varning, undra vart". Fick min första panikångest sommaren 2007 men kom inte på att det va de fören sommaren 2011. Så egentligen har jag klarat mig uppåt på ett år och då har jag bara pratat med en psykolog i knappt 4 mån. Det är bra gjort av mig!
I början trodde jag att jag skulle dö, alltså kvävas. Jag ringde ofta till 1177 för att jag var livrädd att vara själv eller så ringde jag till J så han fick komma hem till mig och bara vara där. Även min bror fick komma och göra mig sällskap. Jag ringde till 112 några gånger och sa att jag inte kunde andas (vilket jag kunde) men de sa att jag inte kunde prata som jag gjorde om jag inte hade kunnat andas. Tillslut så sa de på 1177 att jag skulle åka ner till akuten för att få göra en undersökning (allt för att lugna mig)
Jag var nere en gång och de gav bedövning och kollade i halsen med en kamera. (allt va okej)

Där brast de! Nere på akuten kom de på varför jag hade panikångest och de fixade en psykolog direkt.
Idag är jag glad att detta hände, nu vet jag varför jag får panik och "svårt" att andas. Jag kan T.om hantera de!

Jag är STOLT!

Jul

Jag fick världens finaste armband av min syster i julklapp! ❤
Och som vanligt så ska vi fula oss, vi köpte fina diadem tills idag (23e)

Godnatt, jobbdag imorgon.

Dec. 22, 2012

Fortfarande samma lika! Varför är det såhär, varför tar de inte slut eller startar?

Fan, tårarna är hemska och ingen som kan trösta mig är här! Hur länge ska jag vara nere i detta?

Jag är fortfarande lycklig som har skrivit men är i en period där tårarna bara vill spruta och ingen kan ju vara glad hela tiden!