Tyr och Lex, jag älskar er!

Detta börjar ta kål på mig. Jag kommer behöva prata med en psykolog snart igen. Jag orkar inte, jag vill inte mer.
Hur många gånger ska det behöva ske för att man ska få den hjälpen som behövs?

Hur många gånger till kommer de att klara sig? Jag mår så jävla dåligt just nu. 
Mina tankar snurrar bara om när, när kommer jag förlora någon av dem? När kommer jag behöva kolla efter en gravsten? När?

Jag har ont i magen varje dag. Jag försöker göra andra saker för att inte tänka på det. Jag håller mina tårar inne för jag vill inte vara ledsen. Jag vill inte få ett samtal om att de inte kunde rädda Tyr eller Lex om jag inte är hemma. Jag är livrädd. 

Jag vill ha hjälp av vården. 
Jag har frågat om en kuffad trach men det går inte, för dras den ur så förstörs hela halsen och en längre trach förstör bara slemhinnorna... Det finns alltså ingen hjälp?!

De är starkare nu, klarar sig utan syrgas många timmar i rad och sen oftast bara en liten puff sen utan igen. Hoppas de kan bli av med syrgasen helt snart så vi slipper slangar och tuber. 

Jag älskar er mina barn ❤️ tills jag dör!