Inernationella prematurdagen

Jag visste knappt att neonatal avdelningen fanns innan jag själv fick prematurer.
Får ont i magen och hjärtat när jag tänker tillbaka på tiden när vi låg där. I 202 dagar låg vi på BIVA och lättvårdssalen, aldrig i något "föräldra" rum som alla andra fick. Vi hade en hel sida för oss själva inne i salarna, vi skapade mycket uppmärksamhet. 
Andra som låg där samtidigt som oss, fast kanske bara något dygn, vet vilka vi är. Jag vet dessvärre inte vilka ni är. 
Jag såg många som kom och gick.

Fick bra beslut vissa dagar och rätt så dåliga beslut andra dagar. De som har kämpat mest under detta år är faktiskt Tyr, Lex och Lowe!

Vi låg på neo i 202 dagar och 168 dagar på barnavdelningen. 
Har fortfarande assistenter dygnet runt.
Tyr och Lex går inte upp i vikt som de ska, väger 6kg och är 17 månader men är mer som en 5 månaders bebis. 
Trachen är inte ute än och de är minst 3 operationer kvar att utföra. 

Jag har aldrig hört mina barn låta. 

Känslokall

Ibland känns de inte som att Tyr & Lex är mina barn... De har så många människor, så många förebilder runt omkring sig. Bra eller dåligt? 
Skitbra 👍 att de finns många i deras liv som vill dem väl, dåligt 👎 för att jag känner mig inte som deras mamma. Tråkigt med sant!
Jag får inte den tiden med mina barn som jag vill ha, helt ensam! 
Har sagt de förr och jag säger de igen, 
Jag skulle vilja ta ut mina barn på en promenad, UTAN att känna mig omringad. 
Barnens assistenter är som min familj (!) men de känns iaf skumt. 



Älskade älskade barn! ❤️