I 10 långa år
I 10 år har jag mått dåligt fram och tillbaka, haft olika sorters ångest och inte kunnat hantera dem jämt.
Jag har ringt ambulans flera gånger för att jag har trott att jag inte har fått någon luft.
Jag har ringt mamma i flera gånger, på nätterna. Hon var den enda som jag kunde prata med och hon kunde få mig att bli lugn.
Jag får fortfarander attacker men de är hanterbara och jag vet varför jag får dem ibland. Fick en stor ångestattack för inte så länge sen, jag trodde på riktigt att jag skulle dö.
Skrev då till min familj på messenger om hur jag kände och de peppade mig till 1000.
Då berättade jag även för min man så han skulle förstå vad som hände när jag betedde mig konstigt helt plötsligt. Han visste inte vad han skulle göra men han fanns för mig. Det är viktigast.
Tänk på att det är viktigt att prata med andra om ångest, alla har det, mer eller mindre. Ring en psykolog, videosamtal. Det gjorde jag senast i april förra året. En jättebra psykolog fick jag träffa.
Ta hand om er.
Puss och kram