Hjärtat slår

I tisdags höll Min ena tvilling på att lämna oss. Han drog ur sin trach. Nu tackar jag assistansen mer än vad jag gjorde innan!

De hade ropat på mig länge, jag var på övervåningen, hörde inte ett skit.

Hörde sedan ett svagt ljud på att någon ropade. Då skrek en personal att han hade ryckt ur sin trach och fått i en ny.
När jag kom ner så var han blå... jag går förbi honom och ser hans vidöppna ögon (öppnas inte så mkt annars) de va helt tomma i blicken, han fanns inte.

Jag frågade om han andades... De sa ja men jag såg att han inte gjorde de.
Då var han grå, nästintill svart.
Jag greppar tag i ena personalens telefon och ringer 112.

Skriker hysteriskt att han inte andas flera gånger och adressen vi bor på.

Jag går med 112 i luren, fram och tillbaka i hallen i väntan på ambulans. Ser att en assistent får sätta sig över honom och göra hlr. Då brast de för mig. Ska han dö nu?
Mina tankar var miljoner. Dör han? Lever han? Hinner vi åka in? Hinner ambulansen komma?

Ja de kom 6 min senare. Då var barnet redan finare i färgen och han andades lite svagt.

Ringde efter barnvakt och åkte sedan in.

Fyran vad jag är rädd. Tack vare mina assistenter så lever mitt barn idag!!!
Skriver inga namn eftersom jag har tystnadsplikt gentemot dem men de vet vilka de är och jag hoppas att de vet hur tacksam jag är! ♡♡♡

1 Anonym:

skriven

Snälla lägg ut detta på instagram eller Facebook och hashtagga #tackvareassistansen så alla politiker ser hur viktig assistansen är! Och tackar högre makter att tyr klarade sig ♡

Kommentera här: